Nicole Ovesen: Kan vara svårt för lesbiska och queera att se sig själva i rollen som våldsutsatt

För HBTQI-personer som utsatts för våld i nära relation kan det finnas flera hinder och utmaningar i processen att söka hjälp. Nicole Ovesen, doktorand vid Centrum för genusvetenskap i Uppsala, har forskat på ämnet och berättar mer i en intervju med Uppsala Kvinnojour. 

Du har nyligen publicerat din avhandling om våld och hjälpsökande i lesbiska och queera relationer, grattis! Vill du berätta om vad det är du har undersökt, och hur studien har gått till? 

– Tusen tack! Avhandlingen bygger på 25 intervjuer med personer som har varit utsatta för våld i en lesbisk/queer relation i Sverige. Huvudparten av informanterna identifierade sig som lesbiska men det fanns även informanter som identifierade sig som bisexuella, homosexuella, flata, queera och pansexuella. Avhandlingens fokus är hjälpsökande; om deltagarna sökte hjälp, vilka former för hjälp de sökte och hur de blev bemötta när de sökte hjälp.

Vilka är de viktigaste fynden och insikterna från din studie?

– Att inte bli sedd eller se sig själv som våldsutsatt är ett genomgående tema bland de personer jag har intervjuat. I och med att samhällsdebatten om våld i nära relationer handlar mycket om just mäns våld mot kvinnor så kan det vara svårt för lesbiska och queera personer som lever i en våldsam relation att se sig själva i rollen som våldsutsatt, och sin partner i rollen som våldsutövare.

Att söka hjälp som våldsutsatt är en lång process. Det finns vissa föreställningar om att lesbiska och queera relationer är mer jämlika och icke-våldsamma än heterorelationer, vilket kan göra det svårare att identifiera våld och söka hjälp. Den som utsätts för våld testar ofta olika strategier för att ta sig ur relationen och i den processen spelar omgivningens och stödinstansernas reaktioner en viktig roll.

En av de stora utmaningarna som jag diskuterar i avhandlingen är att det saknas ett språk och ett ramverk för att förstå våldet som förekommer i HBTQ-relationer. I min avhandling bygger jag vidare på feministisk forskning om våld eftersom den forskningen har så mycket att ge när det gäller förståelsen av makt och dynamiker inom våld i nära relationer – men det är viktigt att nyansera maktperspektivet. Även om våld i lesbiska och queera relationer, liksom partnervåld i andra relationer, är ett uttryck för makt och kontroll kan våldet och hjälpsökande ha olika förutsättningar. Homofobi samt social och juridisk sårbarhet formar både våldet och hjälpsökningsprocessen i lesbiska och queera relationer.

Var söker våldsutsatta lesbiska/queera kvinnor hjälp och stöd? Skiljer sig lesbiska kvinnors hjälpsökande från heterosexuella kvinnors?

– Forskning visar att våldsutsatta HBTQ-personer hellre söker hjälp hos vänner än familjemedlemmar, till skillnad från andra våldsutsatta personer. Om ens familj till exempel inte accepterar ens sexualitet kan det kännas otänkbart att berätta om våldet eller söka stöd hos dem. Samtidigt kan risken för lojalitetskonflikter också göra det svårt att berätta om våldet för gemensamma kompisar, speciellt om paret är en del av samma HBTQ-community.

Deltagarna i min studie hade alla sökt hjälp eller pratat om våldet på något sätt – antingen via egna informella nätverk eller officiella stödinstanser som vården, kvinnojourer eller polisen. Majoriteten hade dock sökt hjälp via psykolog, kurator eller terapeut. Många sökte först hjälp för något annat: för att de var deprimerade, hade ångest, alltså symptom på våldet på något sätt. Det är viktigt att bli identifierad som potentiellt våldsutsatt när en söker hjälp – vissa informanter som sökte hjälp via vården eller psykolog fick inte hjälp som just våldsutsatt, utan för de symptom som de uppvisade.

Vilka är de största hindren som våldsutsatta lesbiska och queera kvinnor stöter på när de ska söka hjälp?

– Det finns viss skillnad i hur en blir bemött och vem som blir screenad för våld och det kan leda till att HBTQ-personer drar sig från att söka hjälp. Det är viktigt att komma ihåg att det är otroligt svårt även för heterosexuella kvinnor att se sig själv som våldsutsatta och söka hjälp. Men den gruppen kan lättare bli sedda som våldsutsatta och eftersom våldet passar in i ramverket kring mäns våld mot kvinnor finns det en större förståelse för det. Kommer du in på akuten flera gånger med olika skador låter personalen kanske inte din manliga partner komma in i rummet – vilket de har gjort med vissa av mina informanter.

Ett annat stort hinder handlar om förväntad stigmatisering. En informant berättade t.ex. att hon kände sig som en representant för lesbiska familjer och att det därför var svårt att erkänna att hon blev utsatt för våld, precis när lesbiska och queera familjer hade fått fler rättigheter till att bilda familj.

Vad funkar bra i stödinstansers bemötande av lesbiska och queera kvinnor, och vad behöver bli bättre? 

– Många av mina informanter sökte någon form av hjälp redan innan de hade lämnat relationen och ofta innan de hade börjat definiera sina upplevelser som våld. Det visar hur viktigt det är att de olika stödinstanserna är redo att bemöta potentiella våldsutsatta och har kunskap om svårigheterna med att vara en del av en minoritet och vara utsatt för våld. För att det ska lyckas tror jag det behövs mer samverkan mellan olika typer av stödorganisationer. RFSL stödmottagning gör till exempel ett helt fantastiskt jobb och samarbetar dessutom med många andra typer av stödinstanser för att förbättra bemötandet av våldsutsatta HBTQ-personer.

Min upplevelse är att det finns ett enormt intresse för ämnet inom många kvinnojourer. Uppsala Kvinnojour har ju till exempel jobbat mycket med ämnet inför bokprojektet om våld i samkönade relationer vilket är fantastiskt. Det behövs mer sådana diskussioner och samarbeten mellan HBTQ-organisationer och stödinstanser med fokus på våld för att förbättra kunskapen om våld i lesbiska och queera relationer och göra det lättare för olika typer av våldsutsatta att söka hjälp.

Nicole Ovesen, doktorand vid Centrum för Genusvetenskap.
Nicole Ovesens avhandling Intimate Partner Violence and Help-Seeking in Lesbian and Queer Relationships (2021), Uppsala Universitet.