HemMäns våld mot kvinnorSärskilt utsatta grupper

Särskilt utsatta grupper

Våld mot diskriminerade och marginaliserade grupper

Mäns våld mot kvinnor utövas inte mot en specifik grupp kvinnor, men som en följd av diskriminering och marginalisering kan vissa grupper vara särskilt utsatta. Våld mot personer som tillhör särskilt utsatta grupper ser i många fall likadant ut som våld mot personer som inte tillhör någon av dessa grupper.

Men det kan även ta sig specifika uttryck eller få särskilda konsekvenser. Nedanstående grupper har identifierats som särskilt utsatta utifrån kriterierna osynlighet, beroende och sårbarhet.

  • HBTQI-personer – Våld mot HBTQI-personer, till exempel våld i samkönade relationer, riktas ofta mot en persons sexuella läggning eller könsidentitet. Det kan ta sig uttryck genom hot om att avslöja en persons sexuella läggning eller könsidentitet mot dennes vilja. Heteronormativa föreställningar om våld i nära relationer riskerar att osynliggöra våld mot HBTQI-personer, samt att begränsa tillgång till skydd och stöd.
  • Unga kvinnor – Unga kvinnor är utsatta för våld i nära relationer och sexuellt våld i högre grad än andra åldersgrupper. Unga kvinnor känner även större oro för att bli våldsutsatta än unga män, vilket i kombination med en faktisk utsatthet kan leda till stora påfrestningar. Våld mot unga kvinnor kan ta sig särskilda uttryck, exempelvis genom ryktesspridning på internet eller spridning av privata bilder mot kvinnans vilja.
  • Äldre kvinnor – Våld mot äldre kvinnor karaktäriseras ofta av en stark beroenderelation mellan offer och förövare. Äldre våldsutsatta kvinnor kan dessutom ha socialiserats till att inte prata om det som sker i hemmet. Det kan också finnas föreställningar om att äldre kvinnor inte utsätts för våld eller sexuellt våld, och att äldre män inte är kapabla att utöva våld.
  • Kvinnor med funktionsnedsättning – Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning kan utövas av en partner, men också av en familjemedlem eller person som kvinnan är i beroendeställning till. Detta omfattar exempelvis boende- och hemtjänstpersonal och personliga assistenter. Våldet kan riktas mot funktionsnedsättningen, exempelvis genom att kräva sex i utbyte mot medicin eller att flytta saker hemma hos en synskadad person. Kvinnor med funktionsnedsättning kan dessutom sakna kunskap om sina rättigheter och ha svårt att uttrycka sig.
  • Kvinnor med utländsk bakgrund – Diskriminering, segregation, språksvårigheter och brist på socialt nätverk kan försvåra för kvinnor med utländsk bakgrund att söka hjälp. Den våldsutövande partnern kan också utnyttja detta för att förstärka isolering av kvinnan. Kvinnor med utländsk bakgrund kan också sakna kunskap om sina rättigheter och det svenska rättssystemet.
  • Kvinnor med missbruksproblematik – Våld är ofta ett vanligt inslag i vardagen för kvinnor i missbruk. Utöver våld från en partner kan de utsättas för våld av exempelvis behandlingspersonal, polis och väktare. Kvinnor i missbruk har ofta en stark beroendeställning till sin förövare, då förövaren kan vara den som förser henne med droger. Dessa kvinnors våldsutsatthet tenderar att förminskas i kontakt med stödinsatser, då våldet ofta betraktas som en konsekvens av missbruket.