UPPSALA KVINNOJOUR

Normaliseringsprocessen är en modell som förklarar hur det psykiska och det fysiska våldet gradvis trappas upp så våldet och andra kränkningar upplevs som mindre allvarliga och som en del av förhållandet.

Genom att på olika sätt kontrollera kvinnans handlingar får mannen/partner kvinnan att ändra sig och de val hon gör, därigenom minskas hennes livsutrymme. I början kan denna kontroll ske på ett sätt som är svårt att upptäcka. Den kan ske genom att mannen /partner blir sur när kvinnan prata med andra, har kontakt med eller vill gå ut och dansa med vänner. Svartsjuka är mycket vanligt. För att få förhållandet att fungera försöker kvinnan anpassa sig till mannen/partnerns nycker. Mannens/partnerns behov av att kontrollera kvinna brukar tyvärr bara öka.  Det finns många varningssignaler.

Kvinna brukar inte heller tillåtas att ha kvar den nära kontakten som hon tidigare haft till vänner eller familj. Detta beror på att dessa ses som ett hot av mannen/ partner. Den känslomässiga isoleringen av kvinnan är mycket viktig att bryta för om kvinnan fortfarande har kvar någon som hon kan berätta  för om vad som händer, så klarar hon sig oftast bättre och kan oftast hitta styrkan snabbare att ta sig ur förhållandet.

Det psykiska våldet är en förutsättning för det fysiska våldet. När det första slaget kommer är kvinnan oftast så påverkad av den psykiska misshandeln att hon till och med kan förstå att hon till viss del bär ansvaret för att mannen/partnern inte kunde behärska sig och att om hon bättrar sig, ändrar sig eller bara förstår mannen/partnern bättre så kommer misshandeln aldrig att ske igen.

När kvinnan slutligen söker hjälp på kvinnojouren har hon oftast väldigt lite livsutrymme kvar i förhållandet. Genom den psykiska och fysiska nedbrytning hon utsatts för  kontrollerar mannen/partnern större delen av hennes liv.

Normaliseringsprocessen är utarbetad av Eva Lundgren som är professor på Uppsala universitet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Normaliseringsprocessen